En del av mig tänker att jag måste, vill dra upp mig igen. Ochvdet skulle kunna gå men jag hittar inte energin för att göra det. Den lilla energi jag har slukas snabbt här. Känner mig dränerad. En del av mig vill bara skrika "lämna mig i fred" och gå och lägga mig under täcket, stanna där. Någon annan kan komma och ta över. Ta hand om todolistan som börjar bli låååång med viktigare och viktigare saker. Jag orkar inte, det gnager, jag borde men...
När sista delen av mitt liv som var k också krackelera så orka jag knappt flyta längre, inte utan sista livbojen. Menlösheten har krupit in i mig och bosatt sig. Men det är inte jag, jag bryr mig, egentligen.
Det är ditt liv, bara du kan bestämma över vad du vill att din framtid ska bli. Rätt. Vill inre behöva välja mellan pest eller kolera. Var inte vad jag ville han skulle säga även om jag redan visste...
Allt är ju såklart inte svart. Finns mysiga stunder med barnbarnet, barnen, älsklingen. Fast inte som jag vill.
Jag vill inte ha dem som inneboende. De tar över mitt hem...
Det är tungt med minstingen nu, hon e snart tonåring men fortfarande en jättebebis med behov av ständig tillsyn, blöjor, uppnärksamhetsbehov, måste bekräftas.
Ekonomin... Suck... Snart jul väl över på andra sidan blir det lite bättre, hoppas.
Älsklingen... Pest eller kolera? Vill inte välja, vill backa tiden men jag vet saker och personer blir inte som det en gång var. Allt förändras.
Jobbet, så energislukande. Ohållbart för tillfället.
Framtiden, plugga? Om jag hoppar kommer csn välta allt då?
Pers ass till minstingen? Går det? Vill jag?
Få ut inneboende. Jag har sagt Mac augusti ut men vet inte om det tas på allvar. Läste i hem och hyra att man inte får kasta ut sina barn iaf får kronofogden vräka dem om man säger upp dem...
Mellandottern har iaf börjat jobba upp det sociala igen med nya bekantskaper o öppna förskolan som hon så väl behöver. Hon har blivit kompis med busschaufförens (han som stötte på mig) dotter. Han har tydligen gått tillbaka till frun. Min dotter o hans dotter träffa honom igår. Han såg svett ut tyckte min dotter, lite nervös för vad min dotter vet hehe. Mina barn har ju vetat vem den familjen varit hela tiden. Stora dottern varit klasskamrat med ett par av barnen tex. Denna hålan e liten...
Glömde delen hälsa ovan. Ingen höjdare måste sköta mig. Kanske börja simma igen... Ålderskris de luxe. Trodde inte jag skulle bry mig men känns som en del av livet är så slut. I rollen som kvinna. Vem vill ha nåt gammalt om det finns nyare modeller. Så rynkig är jag inte så jag lider över det, men brösten sörjer jag som försvann tills jag blev 40 inget kvar och jag gilla dem o saknar dem. Kan ångra att jahvinte gjort nåt åt min vikt tidigare sånt slöseri. Och nu, nu kan jag inte få någon ok kropp om jag går ner bara en som är ännu mindre atraktiv med massa slängande hud. Klokare? Ibland kanske ibland som om jag var 14 igen. Många minnen iaf, och saker är så annorlunda nu jämfört med när jag var barn... Gammal... Jag kan inte slösa bort nästa tio år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar