jag lever...

länge sen men jo jag lever ifall någon undra...
Men jag är fortfarande i min svacka eller rättare sagt berg och dalbana. fast med tanke på att det känns som den mest åker neråt borde den ju snart åka uppåt rent logiskt sett.

Jag vet inte... livskris? jag bara vantrivs med allt, nä det gör jag ju såklart inte det heller men...
Och så denna ständiga huvudvärk som gör mig galen.
skulle ta kontroll över vissa saker i mitt liv men det går ju inte alls som jag vill men försöker ett tag till.
Det är trångt och rörigt här hemma. vill bara skicka ut familjen en vecka och försöka få ordning på allt. Tror dock att det kommer bli svårt.
jag vill få lite ensamtid.
Känner mig inte på rätt plats någonstans.
vantrivs i röran och stöket hemma, alltid ha någon som förföljer en.
trött på tråkiga jobbet.
hemma hos älsklingen är det, ja jag vet inte. inte så trvisamt som jag skulle vilja.
Och överallt ska jag ta om hand och fixa osv.
jag vill bara luta mig tillbaka och inte ge ett skit, bara vara den som blir omhändertagen som bara kan ta emot.

självklart är det inte så svart. Det finns mycket bra med men på något vis lyckas det svarta täcka över ljusglimtarna ganska snabbt.

jag vet inte vad jag vill, inte ens vad jag tänker då det är skiftande minst sagt. Tror jag inbillar mig en massa.
Helt plötsligt kom ålderskrisen över mig som en jobbig filt till. alla jag kommer aldrig för den tiden är förbi med det inte sagt att livet på något vis är över men jag kommer aldrig vara tjugo igen eller se ut som en. Slösade jag bort mitt liv?
Kanske är det för att alla barnen mår relativt bra just nu som man får tid över att gotta ner sig i annat elände. har hänt förr om man säger så...

Älsklingen har alla sina problem och jag har hamnat långt bak i hans prioriteringslista men samtidigt tänker jag att om jag vänder på det lite kan det vara så att jag tröttnat på honom. Älskar honom men. jag vet inte jag är ju inte den som ska ge upp men kanske borde jag lära mig det. att ge upp inte betyder att man misslyckas kanske snarare tvärtom ibland.
Snart åker han väl till tyskland ett par veckor så får vi se hur livet ser ut sen...

jag vill ibland bara skrika att jag alla bara ska låta mig vara, jag orkar inte... jag vill bara vara ifred men så kan man ju inte göra inte andras fel så jag kör på ett tag till...
hade verkligen behövt hotellhelgen som barnen gav mig men när ska man få tid till den?

Men så eländigt är inte allt omkring mig finns saker att glädjas åt.
Mycket som går bra med sonen.
Minstingens skola verkar inte helt fel iaf som jag var orolig från början saker har ändrats där.
Dottern har börjat hjälpa till mer hemma även om jag såklart önskar mer men är glad för det som görs och för barnpassning.
Har ett gulligt barnbarn.
förra veckans föräldramöte var inte något vidare men de två denna veckan med särskolan i olika former var trevliga. Här räknas jag mer, här finns människor som kramar om mig och som uppskattar mig. Är fortfarande lika förvånad hehe. har väl inte alltid suttit mol allena på alla föräldramöten men på många och nu är jag en sån som man vill sitta bredvid.

jobbet är ok på sitt vis... har haft mysigt med älsklingen också.
har ett mål jag strävar mot...
Vi kämpar på ett tag till helt enkelt.
man är ju sin egen lyckas smed som det heter.
Ledig imorgon då får jag väl försöka få nåt vettigt gjort.
jobb fre. på lör är det bowling och sen kalas i malmö.
På söndag är det äntligen dags att rösta.