första sjukdagen..

idag är minstingen inte helt ok så fick bli en sjukdag, första denna terminen. I smyg tycker jag det är lite skönt att slippa ge mig iväg men samtidigt missar jag viktig info men men...
Jag är fortfarande inte alls på g. Känner mig som en tom ballong, ja inte till utseendet. Ingen energi what so ever. Små stunder känner jag att det är ok men sen...
jag vet inte. JAg har svårt att engagera mig och göra saker för min egna skull. Större delen av mitt liv sen jag var 16 har allt handlat om mina barn, vilket det till stor del gör fortfarande men inte på samma vis. Om man bortser från minstingen så har jag mer fritid, kan ta mindre hänsyn till barnen.
Detta med utbildningen är en sak som bara är för min del, eller ja lite att jag vill visa barnen att man kan, men jag undrar om det är värt det, spelar det någon roll? Vem bryr sig.
Det fanns tre personer jag ville skulle se att jag kunde men ju mer jag tänker på det desto mindre tror jag de bryr sig, en bryr sig inte alls bara jag som ville visa...
Jag är så trött på denna menlösa känsla. Hur ska jag orka kämpa när det ändå känns som att det inte alls spelar någon roll.
Saknar samtalen som fick upp min energi, saknar någon som bryr sig.
JAg vet man har bara sig själv man ska göra saker för sin egna skull osv osv...
Förra veckan var ändå bra... Mycket i skolan och jag var ovanligt social och det var kul... men sen ner på noll läget lika snabbt igen.

Igår fick jag avverkat en massa på todo listan vilket var skönt. Väntar jag bara på lite svar på mail. Måste jobba på med skolarbetet. segt...  BAck med lite som jag måste jobba ifatt och måste försöka hålla mig update med resten. Det är mycket minst sagt. Tvivlar på om jag egentligen är rätt för detta yrket...  Om jag bara inbillat mig att jag är bättre än vad jag är... Jag skulle nog hållt mig på mitt jobb och inte tänkt på ambitioner. Men jag hade ju blivit sjukt uttråkad av det också.

Vill bara ha energi och vara glad igen. Hur kommer man dit? Vill känna att jag bryr mig igen.
men att ge upp är inget alternativ heller det är inte jag. Och tydligen bryr jag mig öfr jag ahde brytt mig om vad andra hade sagt angående det.
Och så dålig är jag inte jag klara ju spärren som många inte klarade.

Om ett par veckor kommer jag få en belöning av mig själv som jag i nuläget inte förtjänar. Får se till att jag kommer göra det =)
jag är väl en övertänkare och det ser man ju överallt att det inte är bra för psyket...