Snart slut

Bara lite mer än en vecka sen drar vardagen igång igen och jag vill inte. Jag vill inte vakna av alarm vara tvungen att gå upp ge sig iväg. Jag vill vakna långsamt, äta frukost långsamt o sen bestämma vad som ska hända under dagen.
Men en vecka lov kvar att njuta av, fem lediga dagar för min del. Ska njuta av dessa först.
Annars springer jag mest och nojjar för skolan, att jag ska missa mailet med info. Nojjat en massa om att jag inte svarat ja fast jag vet jag har...
Nojjar så mkt om allt att jag glömmer nojja om att jag inte pluggat än haha som borde vara viktigast.
Annars så är det ok dagar här. Dottern kvar några dagar till.
Älsklingen lovar att saker ska lösa sig snart och en del av mig låter sig ryckas med, leva på det hoppet och blir lycklig av det. En annan del säger åh nej men å andra sidan tror inte på det heller och förnuftigt säger att det iaf inte är så jag vill att det ska bli trots allt.
Time Will Tell