onsdag 22 oktober 2014

inte som man tänkt... som vanligt.

jaha verkar inte bli en fullspäckad vecka iaf.
hann med utv samtalet idag iaf och ja vet inte vad jag ska säga om det. Det snabbaste jag varit med om på särskolan. Nog för att jag tyckt att de andra varit extrem långa och detta var mer på min nivå så blev man lite snopen, var det allt?
Skolan hade också märkt att minstingen varit tröttare på sistone som även märkts hemma. Nu börjar jag bli lite orolig att det är för mkt stim hemma så hon inte kan varva ner någon gång under dagen vi får se om vi kan få lite ordning på saker. Risken finns att mellandottern kanske först tar det personligt men det får lösas. Nu ska mellandottern bort över helgen så får ta det sen.
Lite orolig då minstingen gnällt lite om ont i sidan och nu har det varit några dagar och så fråga jag ordentligt var och visar sig är typ där hon slog sig för ett par månader sen... ska man bli orolig?

Dessa barn alltid nåt. och efter 24 år så känns fortfarande ansvaret som ett ok. att det är man själv som måste vara ansvarig. hur ska man egentligen veta. jag är ju betydligt mindre benägen att ta kontakt med vården för småsaker men ibland när det är på gränsen eller när man inte vet vad det är... Ja jag ger det över helgen iaf såvida det inte blir värre såklart. verkar inte vara nåt som besvärar hela tiden.

så bara för det så hade ont extraont på fm så skolan ringde men det gick över igen.
sen ringde fritids återigen var hon sååå sjuk. samma människa som skickat hem henne flera gånger utan att det varit något. jag kommer dit möter denna personal och hon säger att tilda verkar sååå sjuk och att hon alldeles säkert har feber. jag tittar mig runt lite för inte såg jag dottern där. Då pekar personalen ut och säger ja hon är där ute står o huttrar sjuk som hon är.
wtf! om du tror min dotter e sjuk så låter du henne vara ute o huttra ist för inne o vänta på mig??? man undrar... och som vanligt hann inte ta många steg hem förrän minstingen var pigg igen. Visst hon är som sagt trött och seg men... och jag hade inte sagt nåt om det var första gången... men överdriv. hon är inte döende varje gång. jag blir bara så trött. har inget emot att hämta henne alls spec inte som jag var ledig och hon bara skulle vara en timme på fritids men när jag jobbar är det inte så kul.
ja vi får se om minstingen ska vara hemma och vila imorgon. jag har ju egentligen medarbetarsamtal men ja...
så blev ingen målning idag och inget pers ass möte men jag kunde få hem henne som håller i det för en egen föreläsning :p

o så älsklingen. som sagt det går upp o ner. jag skulle kunna skriva flera inlägg om dagen med helt olika känslor men mest har det varit dåligt. sista månaderna har inte varit någon hit om ens sista året.
mån kväll "bråka" vi flera timmar i telefon. bråka är inte rätt ord heller men ja... tårar rann, missförstånd i språk, olika kulturer som krockar rejält. han har ändrat sig i mycket sen efter giftermål och skilsmässan. jag är väl säkert inte samma heller. vi har haft ett speciellt år haha. han fick hit frun, skilde sig, fick barn. jag fick hem dottern igen och barnbarn. vi har andra saker att tänka på som att båda har usel ekonomi osv. Men ja nånstans därinne så älskar vi iaf varandra vad än alla andra tror... (ja inte nån han känner haha) så så nära att skita i det att faktiskt göra slut på riktigt, så på fullt allvar har vi inte gjort det innan. båda så trötta på alla småsaker som förstoras och förstoras. han öppna en dörr hos mig som skulle få varit stängd, ut kom saker jag sluppit på så många år som jag vill ha instängt. att stänga den dörren igen blir svårt men är den öppen så är jag inte den jag vill vara. men det kräver ju att han hjälper mig att stänga den. jag tror han till slut förstod mig och jag förstår honom med, till viss del.
trots allt kunde vi inte göra slut. vi tänker lägga det bakom oss. försöka. börja om. vi vill båda ha det som innan. glädje, lycka. så får det bli. Blir det inte så så finns nog inte mkt hopp kvar tyvärr då får vi nog släppa taget och inse att det inte går.
vi träffades igår kväll. jag smälte i hans famn. vi hade det bra, roligt. han skulle ju tvunget slänga ett par dumma kommentarer, onödigt men ja... finns väl inget perfekt haha.
Det blir lite kämpigt för oss båda men ja viljan finns. så vi kör ett varv till på reservtanken och ser om vi lyckas fylla på tanken sen på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar