Morgonstund har guld i mun

Härlig natt. Somna lite försent, efter elva o när jag väl somnat ringde älsklingen som precis kommit hem. Prata lite. Några timmar senare ringer han igen och är ledsen, synd om honom somnär ensam. Ingen som hjälper honom med barnet, ingen lagar mat etc etc. Ja han lämnar ju bort barnet ganska ofta så så låst är han inte jämfört ned många andra ensamstående och mina insatser räknas som vanligt inte, jag är bara nåt osynligt ingenting, så långe... Tur för mig att mitt liv är så perfekt. Ångrar igen vissa saker jag hjälper honom med dom inte bidrar till mign fördel precis. Själv vill jag ha ha en handyman som ligger i sänghalvan bredvid mig. Inte som nu ett överkast, hälften av mina underkläder för jag skulle se om jag kom i några av mina nya bhar, böcker, en lampa som hamna här nät vi julpynta, en ryggklipinne, rentvätt, halvrentvätt, en alpacka, lite småskräp, en söndrig bh. En man som man kunde prata med som kunde lyfta ut min tjock tv, som ägde en borrmaskin och bil.
Annars är vi lyckliga tillsammans ;-)
Nån timme till. Barnbarnet skriker som... Dottern försöker avvänja nattsnackset... Hon håller ut låäänge tills hon äntligen ger upp. Äntligen för min del. Försöker somna om... Vaknar igen av morgonljud, full rulle på barnbarn, dotter o så kommer minstingen upp. Orkar inte öppna ögonen men till slut går det... Halv sju... Allvar orkar inte, huvudvärk.
Men men lite sol ute iaf. Hinner tvätta lite innan vi åker o handlar.
Två av minstingens bästa byxor är pust borta hur ska jag kunna packa till henne nu? Hon har ju knappt några byxor, massa tights men kallt än. Thermotightsen kasar och hon kan intevdra upp dem själv...
Dessutom massa snorig idag, skulle bara fattas hon inte kan åka...
En kopp kaffe på detta.
Ny dag, nya tag.