Jag vet att man är sin egen lyckas smed i alla fall till stor del men jag lyckas inte så bra med det.
vet inte ens vart jag ska börja. Känns som jag sitter fast, samtidigt som jag inte vet vad jag gnäller om heller. Är detta medelålderskrisen och hur länge varar den då? Lärde mig om den i utbildning till personlig assistent men ja det var då...
PMS nu också vilket inte bidrar till nåt... och hur länge måste man dras med den skiten till ingen som helst nytta?? Ja inte för att jag vill vara i klimakteriet heller för det verkar inte heller vara någon dans på rosor. Man har ofta liknande som sin mamma har jag hört... hon operera bort sin livmoder så blev lite konstgjort och mitt uppe i cancerbehandling och inte var jag så gammal då heller så de besvären var min fokus.
jag känner mig ensam och övergiven även om det till viss del är självvalt. Kanske också som en del i livskris. tröttna på att vara med på andras villkor, känna mig överkörd.
borde göra mig av med älsklingen. Inatt drömde jag att hans fru kom på oss och jag grät floder för han sa att jag måste radera honom helt ur mitt liv för han kunde inte klara om andra skulle få veta. men när jag gråtit floder så var det lättnad. att vara fri att kunna gå vidare. Som parentes hans fru vet redan om mig och deras äktenskap är arrangerat men ja strunt samma.
kanske ska jag bara lyfta mig och ta hand om mig lite. börja med dessa dagar minstingen är borta. att bara orka en dag i taget och inte se det som ett jättprojekt.
nä dags för good karma hospital nu på tv. Dotern skicka bilder idag och nu var de på outdoor kliniker alltså mindre kliniker ute i ingemansland. Var rena djungeln och även om det inte var så nära men den innehöll tigrar. Unnar henne verkligen denna upplevelsen. Det är verkligen en annan värld. Kankse jag också en dag kan ta och se mig om i världen. Men till att åka ensam krävs mod som jag inte har. kanske kan åka med nån första gången så man vet hur det går till haha. Dottern klara det iofs till Indien ensam men så hade hon också nån som vänta när hon kom fram =)
Känner mig i ett eget ingemansland där inget är varken hackat eller malet. Där jag inte vet vem jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar