skulle kunna skriva spaltermeter om detta... om allt som hänt och sagts under dessa timmar... alla leenden, alla tårar...
om smärta...
klarar inte detta speciellt bra...
dålig kvinna är jag, iaf enligt normer antar jag... mår inte så bra av det heller...
klarar inte av att avsluta det heller... vill, borde, måste men... fan att man ska vara känslo/hjärtemänniska...
hur gör man slut med nån man älskar, nån som älskar en tillbaka...
fast ibland säger han så korkade saker så man undrar hur han tänker, fattar han inte hur det är för mig??
men å andra sidan är han minst lika ledsen som mig... han har gjort det han känner sig tvungen att göra och han skulle inte göra annorlunda ens om han kunde backa tiden o jag skulle väl inte egentligen vilja det heller... det är ju som det är men ändå... han mår ju dåligt av det också.. samtidigt som han på sitt sätt är glad för det för det är ett steg man ska ta i livet... lixoms tolt över att han skaffat en fru... men nu känner jag att jag fåttnog av foto på dem, på bröllopet, trött på små ankedoter om dem... men han fattar nog inte helt hur ont det gör... eller jo.. men när han pratar ser han mig nog mer som sin bäste vän som man vill berätta viktiga saker för...
äsch r väl därför jag inte kan skriva om det för det låter så dumt går inte att förklara...
jag är ju inte korkad jag vet ju att det borde vara att bara säga tack o hej... du valde att gifta dig, ta det... jag överlver o en dag kommer man ju någorlunda över det...
men f-n vad jag kommer sakna honom. speciellt hans förmåga att göra mig glad... även nu när vi gråter så får han mig att le... o jag honom...
är så jädrans svårt också när vi inte fått vara för oss själva... han kom ju i lördags... han hann knappt komma ur planet i köpenhamn förrän han ringde... hann hem o slänga av väskan snabbt o sen mötte han mig direkt i stan... han har nog aldrig mött mig så snabbt efter jobb... han hann inte packa upp presenterna ens hehe. han var så glad att träffa mig... mian känslor var mer blandade om man säger så... han sov över iaf o vi åkte tidigt eftersom jag jobba på söndagen.
idag kom han hit på em då hade han packat upp alla presenter och kom med dem. hanåkte hem, igen efter 5 timmar eller nåt.. blev itne mkt av min planering gjord... nu är man lite pack... men hela tiden är det barn i närheten ingen tid att prata ordentligt i lugn o ro...
själv känner ajg också för att rymma.. bort från allt o alla vara själv... get over it...
visst barnen vet att jag är ledsen o de ycker det är en knepig sak som ger mig dåligt samvete... men vill bara vara själv, gråta när jag vill... reda ut det, gå vidare...
men får rycka upp mig fortsätta planera inför studenten...
tur man ska till gotlland en vecka iaf, eller orkar jag?? men måste komma härifrn...
resan veckan efter blir det ju mest skit med sen flygbolaget gick i konkurrs :/
nä ska gå o lägga mig... försöka sova...
sovit med han en natt men då låg vi iofs verlkligen kloss... så var det svårt att sova själv igår... störigt...
ja jag vet.. man sover inte med gfta män... hans ring lyser som ringen i sagan om ringen... önskar att jag kunde glömma låssa att inget hänt men det är ju helt omöjligt...
*jättedepp*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar