tillbaka med mer gnäll ;)

Som vanligt så skrev jag ett långt inlägg och det försvann... jag började med att jag inte var kompis med varken med min dator eller mobil.
och såklart så bara dog datorn mer eller mindre men fick liv i den igen men hjälper inte när allt försvann...
så för att summera:
förkylningen börjar ge med sig efter 6 v äntligen. fortfarande snorig men bra mycket piggare efter en veckas sjukskrivning.
trött på mig själv. Ser en går trött sliten gammal människa i spegeln. inte alls jag.. en människa som inte orkar bry sig som sunkar och lever på skräp. en som jag inte alls vill vara och inte är egentligen. En som saknar den där kraften för att vända saker igen.
Saknar mina syskon.
Klarar inte av att bo med min dotter längre. Vi är inte överens om nåt när det gäller det här sättet att bo. och jag orkar inte mer. Jag orkar inte den dåliga energin här som suger den lilla ork jag har. Men får man säga så att man skulle vilja kasta ut sitt barn och sitt barnbarn till hemlöshet för att själv överleva och för de andra två barnens skull. Nej... Det är så jädrans jobbigt för alla. allt e så klart inte mörkt men hela tiden tassa för att det inte ska braka loss något.
Minstingen är det mycket med också, kanske för att jag inte har orken. kanske för att hon borde vara stor men inte är det. Korttids e bra men jag hinner inte ladda ny energi när vi bor så här.
Älsklingen kommer hem till Sverige idag med sin son som han fick vårdnaden om igår. Och jag orkar inte det heller, inte honom heller. Innan var han ett konto där jag satte in och fick ut en massa ränta. De sista åren så går det kontot bara mer och mer minus. Varför? Dels har han ändrat sig, ändrat åsikter. Dels har jag börjat tröttna på hela situationen. Vill inte ha nåt hemligt längre, inte på hans villkor, Att finnas när det passar honom medans han sällan finns där. Glädjen har liksom försvunnit på vägen bland en massa annat. Med facit i hand borde jag gått när han gifte sig, åtminstone när hon kom hit... sen skilde de sig och allt var bara en sörja av allt möjligt.
jag vet inte hur det blir, vet han? Jag borde lära mig hur man släpper taget. att inte se det som att förlora. att ibland är det läge att lämna. Men jag har aldrig lämnat. jag hänger tappert fast vid något som inte är längre och inte kommer bli heller antagligen. som i mina andra förhållanden. Jag borde bete mig klokare.a var väl en kort summering av en massa gnäll igen. typ varför gör människan inte något åt det. för att jag inte alltid vet vad, hur jag ska göra. för att jag inte har orken.

Positivt: idag lyste äntligen solen på ett snötäcke, visserligen tunt täcke men dock klart synligt. Underbart väder som väckte lite livsandar.
jag ger inte upp något jag har ett stort mål detta året och jag måste nå dit så hög tid att ta tag i olika saker för att nå dit. Bara börja med ministeg för att bromsa, för att sakta börja vända åt rätt håll. jag vet att det går om jag bara sätter den sidan till.