Oceaner av tid

Bara jag och minstingen hemma idag. Sonen åkte iväg till en kompis idag och ska stanna där halva lovet. Som hönsmamma jag är tyckte jag det var stort att han åkte iväg till en kompis och fick ta både buss och tåg. Men såklart fixa han det. Är ju inte så att vi aldrig åkt där förut, tvärtom...
Igår hade jag massa tid som jag använde till... Ingenting. Men det var skönt. Idag med bara minstingen hemma så har det varit evigheter med tid även om hon tar mycket tid. Så skönt och så ovant. Jag bara känner mig så i fas. Ja inte helt men ändå. Börjar landa och vänja mig vid lugnet.
Men då undrar  jag vart all tid tar vägen i normala fall här. Till att lyssna på allt o alla, tassa på tå. Hålla sams, smita undan. Så mycket rörigare.
Önskar jag hade det så här alltid. I fas. Ha tid till mer än en sak.
Fast nu har jag varit så ovan att jag inte fått så mycket vettigt gjort men ändå. Att komma i fas gälls också tycker jag.
Två dagar till.... Njuta, ladda batteri och hoppas att det räcker.

Nu hade jag bara önskat stora sonen skulle gjort det han lovat men men...