En vecka utan att behöva vara i skolan me har jag pluggat vad jag ska för det? nix. En del har väl blivit gjort men långtifrån som planen var. men jag har inte mått bra. INte sjuk men mått dåligt konstigt att förklara. Men kanske behövde jag det, att bara inte göra nåt vissa dagar. JAg ahr försökt lära mig att be om hjälp fast gör bara att jag känner att jag står i tacksamhetsskuld och inte vet hur jag ska kunna betala tillbaka heller. Känns ju bra att ha lite närmare vänner nuförtiden i skolan istället för att flyta rundor men på något vis kändes det nästan bättre att bara flyta rundor. Man fick ju inte så mkt hjälp på det viset men man slapp veta saker om folk, slapp skvaller och skitsnack. Mycket jag ahr missat som rör sig under ytan.
Ibland saknar jag att ha vänner spec nu när jag inte har så mkt kontakt med mina syskon längre, av olika anledningar. Men å andra sidan är ajg nog rätt mkt av en enstöring. orkar inte med så mkt menlöst skit som verkar vara obligatoriskt i relationer. Som på min pappas kalas... saker som sades där... och att man bara måste anstränga sig....
jag har väl haft en vecka där jag har haft för mkt att tänka på och det är itne alltid en fördel. Varannan dag känns livet helt ok, varannan dag är ögonen tårfyllda och bara väntar på att jag ska lägga mig så jag kan släppa loss allt i ensamhet. Medleålderskrisen fortsätter. Speciellt nu när jag vet att min hälsa är som den är så vet jag att jag inte är odödlig. Vissa dagar vill jag bara kämpa andra bara skita i allt och bara ta mig igenom åren fram tills barnen flyttat hemifrån... I veckan var jag dock med när barnbarnet skulle göra en mindre operation. Jag vet hur det är att sitta själv och vänta på att barn ska opereras så var ju främst för dottens skull. Men barnbarnet uppskatta mormors sällskap, spec när man fick välja vad man ville i affären på väg hem och utnyttja det fullt ut <3 och jag vill verkligen vara där för mina barns barn, något mina barn inte fick ha. De stora har visserligen en farmor och farfar här men de sa ju mer eller mindre också upp kontakten med barnen när deras son gjorde det. De små barnens släkt på pappans sida bor ju 100 mil bort så även om de bryr sig så är det ett avstånd. Min pappa finns ju men han har ju inte direkt stått dem nära på det viset även om de tycker om honom. Så jag jag får väl fortsätta kämpa med livet.
Känns som jag behöver göra en bucket list. Finns så mkt jag vill och samtidigt vet jag inte alls vad jag vill eller vem jag är. JAg vill upptäcka platser. Men sen ska man ha råd och tid också. Jag har inte så mycket av varken det ena eller det andra. Men ja det finns ju såklart billigare saker man kan ha på listan också så får man väl hoppas det kommer en tid för det andra också. Jag är ju egentligen lycklig för många småsaker i livet. jag kan konsten att stanna upp i nuet och njuta. Samtidigt kan jag vara så missnöjd emellanåt eller äsch jag vet inte.
Det här med älsklingen gör ju inte saker och ting bättre heller. Jag vet ju men ändå så vill jag hoppas men jag är ju inte dum i huvudet heller. Och är det något jag vet så är det ju att då aldrig blir nu igen. Jag vet egentligen inte vad jag hoppas och vill med det heller. Ibland kan jag bara gråta över det hela övertänka, ibland vet jag att mina aningar stämmer ibland är det övertänk. Men ändå bakom allt finns ju ändå kärleken, vad som ändå händer så finns den alltid där. Tänkte på mina förhållande för en tid sen och jag har inte några första minnen från någon av dem direkt. Kommer inte ihåg första kyssen, första gången vi sov ihop, hur han lukta osv. Förutom med älsklingen. Jag minns så många första gången minnen med honom. Första gången jag såg honom, första kyssen, Låten it's in his kiss stämmer så på honom. Jag verkligen älskar honom så mkt. att kyssa honom gör mig fortfarande så knäsvag.
Vårstädningen har vi faktiskt påbörjat här hemma så lite har blivit gjort =) sovrummen och stora badrummet är klara och balkongen. resten tar vi efter påsk tänker jag. Skönt med det som är gjort iaf. Men tar inte så kång tid längre känns som vi varit duktiga på att sortera ut. Sonen hade nog sin första ordentlige utrensning i sitt rum på många år så fanns mkt som kunde slängas där och mycket som låg underst i garderoben som kunde flyttas ut. Skönt är det iaf. städningen har väl mest varit det värsta då tiden och orken inte riktigt funnits så en del damm fanns på sina ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar